Nanny in New York

Det är allt en bra lustig grej det här med koordination. Jag tyckte att min var väldigt bra, tills jag testade
på dans. Hohohohoho, jag önskade (och önskar fortfarande!) så innerligt efter första lektionen att mamma
satt mig i dansskola när jag var fem. Kände mig så otroligt dålig, jag menar, visst kan man rocka loss på
dansgolvet med sin egen freestyle liksom. Men sen när man ska lära sig långa repetitioner och komma ihåg
sakerna i rätt följd och göra de propert.... det är en helt annan femma.

Så är det kul att allt i dansen ska vara så liksidigt, när vi gjort en dans "åt höger" och det känns bra. Då vänder
hon den och vi ska liksom göra den tvärtom... och jäklar vad svårt det blir med omställningen helt plötsligt!

Visst måste man ha grym koordination för att kunna rida också, men eftersom jag är i princip född på hästryggen
sitter det i ryggmärgen liksom. Men det är kul hur fort man lär sig. Okej, emellanåt känner man sig som en så
looser att det finns inte. Men det är viktigt att kunna skratta åt det. Och ser man tillbaka, vi har inte hållt på många
veckor, och det händer faktiskt något. Hjärnan måste bara ställa om sig liksom.

Vi är såna noobs så det finns inte. Jag skulle nog iaf lära mig fortare om jagverkligen ansträngde mig.
Men för mig är dansen mer att gå dit och ha kul, spänna av, träna och att få göra något annat. Jag behöver
verkligen de här måndagarna.

Hade samma känsla med WoW. Hade typ aldrig i mitt liv spelat data på det viset liksom. Och helt plötsligt
skulle man hålla koll på vad alla runt omkring en gjorde i spelet, samtidigt som man skulle kunna röra
sig runt och typ trycka på 8 jävla knappar samtidigt. Och gjorde man fel dog någon och ja, bah, det var
frustration. Det kändes väldigt mycket svårare än det såg ut. Men idag är det piece of cake, sort of ^^

Koordination var det. Vad ska man hitta på för att strula till det för hjärnan nästa gång?
Any idea someone?